När det är långt till specialistsjukvård ställs särskilda krav på både verksamhet och personal. Hälso- och sjukvården i Norrlands inland har blivit en internationell förebild för omställning och innovation.
I ett akutrum i sjukstugan i Storuman en mörk novemberdag 2023 står en delegation med representanter för Kazakstans hälso- och sjukvård. De ska lära sig hur Sverige gör för att hand om patienter i glesbygd. Men hur gick det till när en liten svensk fjällkommun med drygt 5000 invånare blev ett internationellt mål för studieresor inom hälso- och sjukvård?
Andreas Lundqvist är enhetschef för Glesbygdsmedicinskt centrum, som tog emot delegationen från Kazakstan. Centrumet har sitt huvudkontor i Storuman i Västerbottens inland. Här jobbar man med att ta fram kunskap om de specifika behov, förutsättningar, utmaningar och möjligheter som finns med att bedriva hälso- och sjukvård i glesbygdsområden.
Villkor som skapar innovationskraft
Andreas Lundqvist och hans kollegor samarbetar mycket nationellt och internationellt för att se och lära av andra – och berätta hur vi gör i Sverige. Utbytena sker inom flera olika projekt, bland annat EU-projekt på olika nivåer och ”Integrerad vård och omsorg på distans (iVOPD)”, ett nordiskt samarbete genom Nordiska Ministerrådet.
Andreas tror att de geografiska villkoren har bidragit till regionens innovationskraft.
– Det är andra förutsättningar i glesbygd. Även ur ett Norrlandsperspektiv har vi långa avstånd här. En patient kan ha mer än 10 mil till närmsta primärvård och över 40 mil till ett specialistsjukhus. Vi har i alla år jobbat med hur vi kan komma närmare människor, minska resandet och flytta vården dit patienterna är.
År 2014 blev Glesbygdsmedicinskt centrum en egen enhet men verksamheten har funnits sedan 2009 som en avknoppning från Storumans sjukstuga. Just sjukstugemodellen är ett exempel på vård i glesbygd som kan hittas i flera regioner i Norrlands inland. En sjukstuga kan liknas vid ett minisjukhus där man kan lägga in akut sjuka patienter. Här finns en bred kompetens med allmänläkare, sjuksköterskor, ambulanspersonal, barnmorskor och paramedicinsk personal.
– Sjukstugorna har ganska avancerad utrustning som man vanligtvis inte ser på en vanlig vårdcentral, till exempel röntgen, ultraljud och laboratorieutrustning som gör att man kan ta emot i stort sett alla patientkategorier, säger Anders Lundqvist.
De flesta sjukstugor har också en väl utvecklad samverkan med kommunal hälso- och sjukvård. Modellen, i kombination med stora satsningar på e-hälsa och digital teknik, gör att vården kommit närmare befolkningen.
Ökad kunskap om vård utanför storstäderna
Anders Lundqvist och hans kollegor på Glesbygdscentrum jobbar också mycket med forskning för att fånga upp glesbygdsbefolkningens behov.
– Det finns annars en risk att all forskning görs ur ett storstadsperspektiv. När vården utvecklas och nya beslut ska tas, är det viktigt att det finns kunskap om hur villkoren skiljer sig mellan stad och glesbygd. Ibland kommer riktlinjer och föreskrifter ur ett urbant perspektiv, vilket inte alltid stämmer för de som bor i glesbygd, påpekar Andreas Lundquist.
Exempelvis har människor som bor i glest befolkade områden ofta betydligt längre avstånd till grundläggande hälso- och sjukvård, i kombination med begränsad eller ingen kollektivtrafik. Det är något som påverkar möjligheten till en god, jämlik hälsa och livskvalitet.
Eftersom forskningsunderlaget är så mycket mindre i glesbygden har forskningen här oftare varit kvalitativ än kvantitativ.
– Det har vi blivit duktiga på, så numera får vi faktiskt frågan från andra mer urbana forskargrupper om att handleda och stötta i kvalitativ metod och intervjuer, säger Anders Lundqvist.
Samverkan med universiteten lockar unga medarbetare
Att hitta personal till vården i glesbygd är givetvis också en utmaning. Hur får man läkare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper att bosätta sig och arbeta i Norrlands inland? Den frågan har Glesbygdsmedicinskt centrum djupdykt i genom både forskning och internationella utbyten.
– Vi är bland annat involverade i forskning om vad som styr läkarstudenters val av arbetsort och yrkesområde. Nu ska vi göra en uppföljning med före detta studenter som intervjuades för 11 år sedan, för att se var de hamnade. De första intervjuerna visade att flera studenter fått signaler från utbildningen att det inte är lika fint att bli specialist i allmänmedicin eller att arbeta inom primärvård. Det påverkar förstås rekrytering och kompetensförsörjning i förlängningen.
Arbetet med kompetensförsörjning har också resulterat i en särskild kurs för ST-läkare om akutmedicin i glesbygd. Två gånger om året får 24 studenter chansen att komma hit för att lära sig mer om glesbygdens särskilda behov.
– De får göra simuleringsövningar och många praktiska moment. Antalet sökande brukar vara mellan 80 och 100 och kursen får genomgående mycket höga betyg. Flera av dem har också sökt sig tillbaka för att arbeta kortare eller längre perioder här.
På Umeå universitet finns också möjlighet för läkarstudenter att fördjupa sig inom glesbygdsmedicin under sin kliniska placering.
– Då är du placerad i Storuman som bas och gör mycket mer primärvård än en vanlig student. Det är attraktivt och många upplever att de får se och göra mycket mer än på stora sjukhus. Det är ett spår som vi vill utvärdera och mäta effekten av på några års sikt.
Delar erfarenheter med andra länder
Men den hittills kanske största nyheten kom 2022, när Glesbygdsmedicinskt centrum tillsammans med Södra Lapplands närsjukvårdsområde valdes ut av WHO att vara Sveriges demonstrationsplattform och besöksnod för primärvård i glesbygd och digital hälso- och sjukvård. Samarbetet mellan Region Västerbotten, WHO och Business Sweden innebär att södra Lappland delar erfarenheter och kunskap till andra länder kring att bedriva hälso- och sjukvård där demografin och geografin är en utmaning. Vilket också lett till att delegationer från Georgien och Kazakstan besökt sjukstugan i Storuman. Inför hösten planeras ett besök från Lettland, och även Ukraina har uttryckt intresse.
– Det vi har sett i våra internationella kontakter är att glesbygdsområden i olika länder ofta har mer gemensamt med varandra än med urbana delar i sitt eget land. Vi är en liten enhet men vårt arbete röner stort intresse. Det är fantastiskt roligt att vi inte bara representerar Västerbotten utan även hela Sverige, säger Andreas Lundqvist.
Mer läsning:
- Glesbygdsmedicinskt centrum
- Projektwebbplats för ”Integrerad vård och omsorg på distans (iVOPD)
- WHO om demonstrationsplattformar
